Flygbolagen tjatar hela tiden om att man ska lämna förslag på bra idéer och att om det är något problem under flygningen ska man bara prata med personalen. Och vad hjälper det? ”Ja, jo, men vi har våra regler och vi kan inte göra något” och så vidare. Corporate Bullshit kallas det!
Fint, men vad är det för mening med allt det fina om man hinner bli vansinnig på vägen dit?
Flygbolagen verkar inte kunna konkurrera med priserna längre, tack vare alla säljsajter på Internet. Alla kan enkelt välja den billigaste flygningen. Det måste komma något nytt som kan locka flera att flyga, som inte betyder att flygnigen blir dyrare.
Här har jag två förslag:
Trakasserifria zoner ombord
Det borde finnas en avdelning på ett flygplan för de som inte vill störa varandra, utan sitta helt lugnt och tyst och käka sin mat, arbeta och se på film utan att irritera medpassagerarna, ungefär som de tysta avdelningarna på SJs snabbtåg. Utlänningar fnyser åt idén med en tyst avdelning, men faktum är att det förhöjer trivseln för en arbetande tågresenär, att slippa höra högljudda telefonsamtal och skrikande småbarn.
Sen ska det finnas en annan zon där alla som inte klarar av att sitta still kan hållas. Människor som måste ut och in på sina platser hela tiden, sådana som sparkar de framförvarande i ryggen hela tiden, de som ska upp i bagagehyllan stup i kvarten, som inte kan sitta still fast kapten har tänt skylten med säkerhetsbältena, de som måste fälla ryggstödet upp och ned ständigt och jämnt och sådana som sitter och dansar med knäna under flygningen.
Slutligen ska det finnas en skrikzon, längst bak, bakom en ljuddämpande vägg, där man samlar alla barnfamiljer med bebisar som vrålar hela flygningen igenom, ungar som springer omkring och störiga sällskap som skrattar högljutt oavbrutet, klappar i händerna och stampar i golvet och måste skrika Oiii varje gång planet råkar in i turbulens.
Själv använder jag alltid hörselskydd i form av gula skumplastpluggar, för att slippa höra så mycket som möjligt av eländet.
Trakasserifri transfer
Sluta trakassera flygpassagerarna och behandla dem som en skock får som ska inordna sig, betala, hålla truten och inte ha några åsikter.
I vårt moderna samhälle är den strikta klassindelningen tämligen irriterande och känns antik. ”Vi bordar nu alla våra guld-ultra-super-klubb-platina-smaragd-medlemmar och alla ni andra lågt stående bönder får sitta kvar en stund till” (var glada att ni får åka med i tryckkabinen över huvud taget och inte får sitta i lastrummet). Du har inte betalt det superhöga priset så dig ser vi inte, din sopa. ”Vi är glada att du flyger med oss och välkommen tillbaka nästa gång.” Det är vetenskapligt bevisat att det är snabbare att borda flygplanet om man fyller på bakifrån, så att låta förstaklasspaxet gå på först är egentligen rena sveket mot de högbetalande.
Man kunde tänka sig att flygbolagen själva satte press på flygplatsägarna att ordna upp i flygplatsträsket för att deras passagerare ska bli gladare och kanske vilja flyga lite oftare. Jag minns särskilt hur jag tänkte med avund på de lyckliga affärsmännen som fick flyga jorden runt och vilken lyxtillvaro det måste vara, när jag var ung och oerfaren och gick i skolan. Numera har jag insett att det bara är plågsamt. Avskaffa alla slingrande köer och se till att flygplatserna har nog med kontrollpersonal och -apparatur för att kunna hantera ett passagerarflöde som motsvarar verkligheten. Annars kan flygbolagen kanske vägra betala landningsavgifter?
Det har gått för långt med säkerhetskontrollerna. Tidigare fanns det trevliga flygplatser som man kunde njuta av en stund och ha mysigt, men numera är alla flygningar planerade av resebyråerna så att man precis ska hinna igenom de oändliga säkerhetsköerna och hinna fram till gaten innan ombordstigningen börjar.
Heathrows terminal 5 var nog trevligt planerad och allt, men byråkratin gör att man inte hinner avnjuta det. När man kommer från USA och vill transitera till en europeisk flygning måste man först stå i en kö för att få komma från ankomstgaten och in till terminalen. Det vill givetvis ingen, så därför virrar folk omkring ett tag innan byråkraten med fina säkerhetsmedaljongen fått alla att stå i en fin kö bakom avspärrningarna. Och ve honom om han öppnar innan kön hunnit formas korrekt. Då får han väl cheferna på sig.
Runt hörnet ser man då ytterligare ett hav av slingrande köer, till diskarna för kontroll av pass och boardingkort.
Efter dessa kommer man in i ett nytt hav av slingrande köer, som bara är till för att tilldela alla den förhatliga enliters plastpåsen och få anträda färden upp till paradiset i Terminal 5.
Väl uppe, är det nya slingrande köer fram till säkerhetskontrollerna. Heathrows Terminal 5 var överbelastad redan när den premiäröppnades. Jag vet, för jag var där några dagar senare. Det finns en enorm radda säkerhetskontroller in till terminalen, men bara ett fåtal är i verkligheten bemannade. Och röntgenutrustningen är redan föråldrad och skickar inte tillbaka plastbackarna automatiskt. Det måste skötas av en tjänsteman med pirra, som glömmer det hela tiden.
Pust, nu återstår bara kön till ombordstigningen.
Nehej då, då har man glömt Arlanda, där det är ny passkontroll?
Arlanda är är rena motorvägen om man jämför med den enormt slöa hanteringen på alla amerikanska internationella flygplatser. Jag har nu på ganska kort tid provat på Newark, JFK och Miami International och det är lika uselt förspänt på dem allihop. Immigrationsköerna kan ta en timme om man har otur. Det är inte ett hav av slingrande köer, det är en ocean. De nära och kära som väntar i ankomsthallen har hunnit tröttna och åkt till hotellet innan man hunnit ut.
Amerikanerna klarar sig inte om de inte får ha sina kära vapen med på planet.
Eller när man ska transitera till inrikes på Newark! &%¤#! Köerna för att checka in på inrikessidan är otroliga. Jag minns särskilt en gång när ett japanskt par stod framför mig och var oroliga för att missa sin flight på grund av väntandet. En amerikansk familj stod vid en av de få befolkade incheckningsdiskarna och pratade och tramsade, medan ungarna klättrade omkring på bagagebandet. Och det var bla bla bla och vart ska ni då och när de inte riktigt visste så kom det vanliga amerikanska tjänstvilliga svaret ”Take your time”. Vi i kön höll på att explodera. Det japanska paret missade sin flight. Att bråka med en amerikansk flyplatstjänsteman lönar sig inte. Vi är alla idioter som ska underordna oss deras sega ointresse. Annars kommer det särskilt inhyrda sadister med blåa handskar.
Och vad ska man säga om amerikanska flygbolag då? Inte ett spår bättre än Ryanair, som fått så mycket på skallen för alla sina extraavgifter. En inrikesbiljett har ett pris, men ska man ha med en resväska kostar det $25 extra, både hos American och Delta.
Om man med ett enda ord ska sammanfatta American Airlines får det bli ”taffligt”. Får man ta till två ord får det bli ”taffligt och försenat”, jämfört med SAS eller Finnair, som istället får omdömena ”polish och pålitlighet”. AA gör skäl för den andra uttydningen ”Awful Airlines”. Flygplanen är smutsiga på in- och utsidan, piloten glömmer koppla in den interna strömförsörjningen innan den externa kopplas ur, och som sagt ”jag-gjorde-så-gott-jag-kunde-försenat-från-Dallas”, men i övrigt ingen ursäkt trots timslånga förseningar.
Eller ta det här (bilden nedan): taxiköerna utanför ankomsthallen till den glamorösa JFK.
Det är trängre än bildäcket på en bilfärja. Taxibilarna slingrar och krånglar hit och dit, arga chaufförer vrålar och poliserna visslar i sina pipor. Det är som en gröt, på gränsen till slagsmål. Be postumt John F om ursäkt, lägg ned eländet och flytta det hela längre ut på landet och anpassa flygplatsen efter den verkliga passagerartätheten.
Ny kvalitetsgradering?
Det skulle kunna bli grunden till en ny kvalitetsgradering, en ”Low-harassment airline”-märkning eller någon form av smidighetsgradering, som någon annan än flygbolagen sätter.
Risk för bakslag
Men risken är väl bara att flygbolagen ser en ny affärsmöjlighet och börjar ta extra betalt för det och kalla det ”No Hassle Eurobonus” eller ”EZ Flyer Gold Club” eller något liknande tramsigt och då kommer bara några få att köpa och resten kommer att flyga som förut och förbli sura och irriterade.
I USA har det gått överstyr, som vanligt, med Priority Lanes och smita förbi köerna, inte bara på flyget utan även på tivolin och snabbmatsrestauranger (http://www.bbc.co.uk/news/magazine-19712847) för den som kan betala för ett guldkort. De som betalar extra får köra i prioriterade filer på motorvägarna också och komma igenom de förhatliga vägtullarna snabbare.