Än är bloggen inte död, tydligen. Så jag försöker fortsätta.
Boken Tsar Putin av Anna Arutunyan (ISBN 9789170376603) är en av de förfärligaste jag någonsin läst, fast den bara skildrar den ryska vardagen. Nu har jag läst del 2 (av 3) som skildrar korruptionskulturen. Det är alldeles uppenbart att det inte går så lätt att bli av med den ryska korruptionen eftersom 20% av alla som arbetar, är insyltade. De två stora insyltingarna är tullen och KGB, tätt följt av alla övriga statliga organ som inrikesministeriet (alltså polisen).
Man måste börja med att konstatera att korruptionen inte är Puttes fel. Han varken skapade den eller är ansvarig för den, han bara ärvde den och utnyttjar den skickligt. Embryot till systemet infördes av Ivan den förskräcklige, för att han skulle kunna ha en chans att hålla reda på det enorma landområdet. Sedan dess har systemet bara förfinats.
Majoriteten under 1500-talet var fattiga, livegna bönder. Så är det än idag. Majoriteten är fortfarande fattiga livegna. Visst, de kör omkring i bilar av plåt, men de är fortfarande i praktiken livegna bönder. Läs om Ivans terrorvälde och du förstår utgångsläget http://sv.wikipedia.org/wiki/Ivan_IV_av_Ryssland. Läs särskilt om begreppet opritjniki.
Det finns en särskild rangordning som anger hur mycket mutor man kan ta av allmänheten eller av andra myndigheter utan att någon annan tar illa vid sig och håller man sig till angivna belopp, flyter systemet bara på. Alla statstjänstemän tar mutor eller snor från statskasan på olika sätt. De få stackare som tycker att det är fel och vill utreda saken, tvingas lämna sina jobb. Detta är normaltillståndet!
Sen finns det storfuskarna, som i kraft av sin myndighet kan smuggla in hur mycket som helst. KGB tycks importera cirka 5000 järnvägsvagnar kinesiska kläder varje år, men eftersom det står KGB (FSB) på järnvägsvagnarna törs ingen tullare titta i dem. Sen säljer KGB grejorna på öppna marknaden och drar in miljarder, som inte hamnar i statskassan. Inrikesministeriet å sin sida kör med lyx-möbler.
Polisen är lika korrupt som alla andra. Det är inte ovanligt att poliser kan gå in i ett snabbköp, fylla en kundvagn och gå ut utan att betala. Om de väljer en butik i ”sitt” territorium. Detta är normalt och affärsägaren klagar inte, för då skulle han få mycket mer problem. Förtroendet för polisen är noll. Vill du ha ett polisingripande får du muta polisen.
I det här systemet är alla beroende av alla, för att det ska flyta på, och alla övervakar alla, så att ”reglerna” följs.
Se det hela som en gryta spaghetti som du nyss vattnat av och smort med olja. Rör om lite och grytan är en enda röra av slingrande spaghetti. Det är den ryska mutekonomin. Häll i lite köttfärssås. Det är KGB. Rör om, och såsen smetar av sig överallt och fördelar sig i röran, utan att röran för den skull förändras eller går sönder. Häll sedan i lite tomatsås. det är tullen. Rör om och såsen fördelar sig också överallt. De tre är nu oskiljaktiga. Du inser hur svårt det blir att få bort någon av dem? Så kommer en liten företagare och vill importera något. Denne är en oliv. Stoppa oliven i grytan och rör om och den försvinner för att aldrig mera synas till. Antag nu att någon rättrådig utredare ”sätter ned foten” i grytan för att försöka utreda något. Smord av allt och alla, kommer foten att sjunka tvärs igenom röran och han hamnar på botten. Han bränner foten och drar upp den igen. Röran flyter ihop och alla spår av hans fotnedsättning har försvunnit.
Tyvärr tror jag bara på en mycket grundlig revolution, där ungefär 20% av alla arbetande måste bort, inklusive hela toppskiktet (Kreml). Man måste hälla ut hela grytan. Det är nästan omöjligt att föreställa sig att man måste byta ut hela samhällsapparaten, politiker, statstjänstemän, kommundirektörer, läkare, tullare, varenda en. Förmodligen går det inte utan att hela samhället faller över ända. Eller som bokens författare skriver: att ta bort en sådan cancersvulst är en operation som kroppen inte skulle överleva. Jag skulle inte tro att någon statsapparat någonstans har blivit hederligare efter en revolution. Ryssland är dömt i 500 år till.
NU PLÖTSLIGT inser jag vilket problem de har i Ukraina med att ta död på korruptionen. Problemet är i princip oöverstigligt med demokratiska medel. Att ge Ukraina mera ekonomiska bidrag är som att hälla mer sås i grytan och röra om. Det kommer att försvinna. Häll den ukrainska grytan i den ryska och rör om. De båda blandas och flyter samman. Utan att behöva göra så mycket själv, önskade Putte att hans statsapparat automatiskt kunde kontrollera den ukrainska på detta sätt. Det hade varit bekvämt – och helt i sin ordning – som det flutit på i 500 år.
Ändå vet varje köttfärspartikel vart den vill av egen kraft. Till London, Isle of Whight eller Schweiz.
Sen fortsätter du med att läsa Anna Politkovskajas Rysk dagbok. Den är lika förfärlig den. Ändå skildrar hon bara vardagen och rysk vardagspolitik. Sen blev hon skjuten.